mli a 08

Jag är så jävla känslig.
Så där töntigt känslig.
Jag tar åt mig av allt som sägs, jag kan liksom inte låta bli.
Varje ord gör lika ont som det förra.
 
Föreställer mig saker gör jag också.
Målar upp det värre än vad det kanske egentligen är.

Klart att det är fånigt, jag vet.
Men jag kan bara inte hjälpa det.
Sån har jag blivit.
Jag tror visst det kan vara skadligt med för mycket kärlek.
Då blir man sån här.
Kanske är det bara nyttigt att känna sig förjävlig ibland.
Totalt miserabel.