Förortssafari och skuldkänslor.
När jag var lite mindre ville jag helst av allt ha ett djur. Ett luddigt litet monster som bara var mitt, som jag alldeles själv fick döpa och ta hand om. Det hade räckt med ett marsvin, till och med en hamster, och jag hade varit så sjukt glad. Klart att jag inte fick någon. Dom luktade ju! Tänk om jag tröttnade? Vem skulle ta hand om kraken när vi alltid åkte på semester? Ett par fiskar fick jag. Jag insåg väl att med min husdjursfientliga mamma så skulle jag vara glad över mina fiskar och glömma min hamster.
Innan min lillasyster blev så hästintresserad var hon otroligt fixerad vid sköldpaddor, de var hennes absoluta favoritdjur. På något sätt måste hon väl ha lyckats linda päronen runt lillfingret, för på julafton för ungefär lika många år sedan fick hon ju en liten sköldpaddskrake i julklapp. Och jag blev jätteledsen. Att hon precis fått en julklapp för flera tusen när jag fått lite random kläder och småsaker var inte det värsta, utan att hon fått djuret jag aldrig fick. Sköldpaddor luktar säkerligen förjävligt - det kan dom göra, vet jag idag! Vad händer om hon tröttnar, en sköldpadda blir typ 100 år? Vad blir en hamster; 2 år som mest? Och vem vill ta hand om kraken när vi är borta? Jag visade ju inte hur ledsen jag var, det var ju julafton och jag ville ju vara glad för systers skull, så det gällde ju att hålla minen. Att vara ledsen över att hon fått en sköldpadda dessutom, är inte det lite töntigt? Mamma skulle säkert bli arg eller något...
Så när vi satt och åt middag idag, och hursomhelst kom in på ämnet djur, slängde jag ur mig att jag gick upp och grät i garderoben den julaftonen när Karin fick Josef, och berättade lite om hur ledsen jag patetiskt nog hade blivit. Mamma fick såna enorma skuldkänslor, oh herrejösses jag trodde inte det skulle ta så hårt! Det var nästan lite roligt.
Så nu funderar jag nästan lite på om jag skulle ta och skaffa mig en hamster..? Haha!
Idag kommer Sarah hem, wej! Tror jag ska slå en pling till henne och se om hon ska dansa, vi kanske skulle kunna köra vår nu nästan traditionella och av mig mycket omtyckta lekaefterskolan-middagtillsammans-sällskapatillträning-måndag. Adjöken!
Innan min lillasyster blev så hästintresserad var hon otroligt fixerad vid sköldpaddor, de var hennes absoluta favoritdjur. På något sätt måste hon väl ha lyckats linda päronen runt lillfingret, för på julafton för ungefär lika många år sedan fick hon ju en liten sköldpaddskrake i julklapp. Och jag blev jätteledsen. Att hon precis fått en julklapp för flera tusen när jag fått lite random kläder och småsaker var inte det värsta, utan att hon fått djuret jag aldrig fick. Sköldpaddor luktar säkerligen förjävligt - det kan dom göra, vet jag idag! Vad händer om hon tröttnar, en sköldpadda blir typ 100 år? Vad blir en hamster; 2 år som mest? Och vem vill ta hand om kraken när vi är borta? Jag visade ju inte hur ledsen jag var, det var ju julafton och jag ville ju vara glad för systers skull, så det gällde ju att hålla minen. Att vara ledsen över att hon fått en sköldpadda dessutom, är inte det lite töntigt? Mamma skulle säkert bli arg eller något...
Så när vi satt och åt middag idag, och hursomhelst kom in på ämnet djur, slängde jag ur mig att jag gick upp och grät i garderoben den julaftonen när Karin fick Josef, och berättade lite om hur ledsen jag patetiskt nog hade blivit. Mamma fick såna enorma skuldkänslor, oh herrejösses jag trodde inte det skulle ta så hårt! Det var nästan lite roligt.
Så nu funderar jag nästan lite på om jag skulle ta och skaffa mig en hamster..? Haha!
Idag kommer Sarah hem, wej! Tror jag ska slå en pling till henne och se om hon ska dansa, vi kanske skulle kunna köra vår nu nästan traditionella och av mig mycket omtyckta lekaefterskolan-middagtillsammans-sällskapatillträning-måndag. Adjöken!
Kommentarer
Postat av: Joanna
isf har du möjlighet att få bur osv till kompispris! haha
Trackback
